vivisröra. Min Gastric Bypass operation

Idag har det varit lite nervöst i väntan på posten.
Visste att jag skulle få besked om var jag ska placeras, nu när min arbetsplats går över i privat regi.
Vi som har valt att stanna kvar i komunen skulle ju då bli placerade där det fanns jobb till oss.
Och som sagt, idag skulle vi få besked.
Och jag blev så jä....la glad när jag öppnade kuvertet. Fick en fast tjänst på en demensavd på ett boende, mitt inne i stan. Precis vad jag hoppats på. Framför allt att det inte var ett vikariat som flera av de andra fått.

Känner mej väldigt lättad faktiskt, även om jag inte har gått och funderat så mycket på det utan tänkt att det löser sig säkert så har jag nog omedvetet spänt mej för det i alla fall. Det märkte jag när jag hade öppnat kuvertet.
Nu ska man bara stå ut på den gamla arbetsplatsen i ett par månader till.

Missförstå mej rätt. Jag har verkligen trivts på min avdelning. Trivts med de boende, med personalen, har haft en underbar chef osv osv. Vill absolut inte sluta där, om det nu inte var för att det privatiseras. Vågar, vill inte "slänga" bort alla mina år inom komunen. Och, jag tycker verkligen inte om det företaget som ska ta över. Gillar inte deras policy och "tänk", vad gäller flera olika saker.

Men nu blir det ju så, fakta är fakta och det är ju bara att bita i det sura äpplet. Och nu vill man bara ha ett avslut på det hela. Vill lämna det gamla och börja på det nya. Jag och min kollega känner likadant, vi irriterar oss på arbetskamrater, har inte samma tålamod och retar oss på mycket. Naturligtvis sköter vi vårat jobb och skulle aldrig låta våra boende märka nåt, det säger ju sig själv men allt det andra. Det är helt enkelt inte lika roligt längre.Det är väl hjärnans sätt att förbereda en för ett avslut, tror jag.

Men, men nu ska jag jobba hela helgen, tre nätter och det blir säkert bra. Men jag misstänker vad det stora samtalsämnet denna helgen kommer att vara ;-)

Ha det gott!
Kram