vivisröra. Min Gastric Bypass operation

är det någon som ropar på mej.
Och jag blir så fruktansvärt rädd och besviken. För jag var kvar i tanken att jag inte skulle överleva och visste ju att jag inte skulle märka nåt. Så jä...la lurad, jag märker ju visst allting omkring mej. Jag kommer ju att få uppleva min familjs sorg över att jag är borta. Det vill jag INTE.
Tala om att vara förvirrad. Visserligen varade den här känslan bara i några sekunder, sen fattade jag ju var jag var och att allt hade gått bra. Men det var några fruktansvärda sekunder kan jag tala om.
Mådde väldigt illa och hade ganska ont så jag fick ett par sprutor sen var allt ok igen.
Den natten låg jag på uppvaket, och mådde ganska skapligt faktiskt. hade inte ont, mådde bra, hade inga problem med att gå på toa osv. Kände jag nåt så fick jag smärtstillande direkt.
Vi var tre tjejer som blev opererade den dagen och vi låg på uppvak alla tre den natten. Den ena tjejen började skrika där på kvällskvisten. Hon hade fruktansvärt ont. Sköterskor och läkare sprang där hela natten. Hon fick massor med smärtstillande men det hjälpte bara korta stunder sen satte det fart igen.
Jag visste att hon hade opererats först av oss tre så då började jag räkna timmar och försökte komma på när det var dags för mej att få så ont. Tala om att man är nojig.
Det tog nog halva natten innan jag fattade att jag inte skulle få så ont och på morgonen körde de henne till op för de misstänkte att något gått fel så de skulle in och kolla igen och mycket riktigt, det hade spruckit så hon fick opereras om.

Det blev mycket skrivet idag.
Får se om jag kommer tillbaka sen ikväll, kanske.
Nu får jag vara lite social m son 1 (J)
Ha det gott